Vintern är verkligen här och det är så pass kallt att jag varje dag sitter inlindad med två filtar i soffan. Mitt tedrickande har satt fart oxå och minst en kopp om dagen blir det. Men även om kylan är här har jag som sagt tagit mig ut på promenad. Å är det inte vackert när solen (äntligen framme) ligger på, så säg! 

När jag ser all snö och känner kylan tänker jag på vilken tur vår Gose hade i höstas! Det var en mörk och ruggig höstkväll, så där precis när vi skulle till att släcka ned i huset för att gå till sängs. Killen tittar ut genom fönstret till den mörka baksidan och säger "det sitter en kanin där". Näe, tänker jag och säger "är det inte en katt eller hare?" Kanske mer för att jag inte orkar än från fakta. Vi spanar och även tjejen kommer. Alla tre tittar vi ut och konstaterar förvånat att Joo, det ÄR en kanin. Men vad gör den där? Vi ropar efter mannen och han och killen tar på sig för att via framsidan gå varsit håll till baksidan. För vi måste ju fånga in den! Undrar just hur snabb den är, svårfångad? 

Det blir en stunds 'jakt' på gräsmattan. Kaninen skuttar fram och tillbaka, hit och dit. Jag och tjejen har oxå kommit ut. Vi har dörren öppen till uterummet och försöker få kaninen att hoppa det hållet. Den gör ett litet ryck med att gräva upp ett hål vid vårt nyfixade ställe vid berget. Rusar upp i blomrabbaten och ut på gräsmattan igen. Där får killen tag på den. Kanin uppfångad och vi går in och stänger till om uterummet. Phu! Andas och tänker till. Vad gör vi nu? Vems är den? Slänger ut inlägg på sociala medier om någon saknar eller vet något om kaninen. Inget napp som leder till en snabb lösning. Det är sent och vi har jobb/skoldag att tänka på. Men vart ska vi göra av kaninen under natten? Jaa, det fick bli till att lägga ut en handduk på lilla toaletten och dit med ett kompostgaller för dörröppningen. 

Alltså så len och go kanin! Alla hoppades vi att kaninen fick vara några timmar till hos oss innan ägaren skulle höra av sig för att få hem sin fina kanin. Då jag var förkyld vid den här tidpunkten och inte fick jobba kunde jag hålla kaninen sällskap under kommande dag. Gjorde iordning lappar att sätta upp vid strategiska platser och så fixade vi hem mat och en vattenbehållare (ifall den var van vid det och inte en vattenskål - som vi oxå hade framme). Fick tips på att ha en katt/toalåda fram då tama kaniner ofta kan vara rätt rumsrena. Så det ställdes fram såklart. Parallelt med att vår omsorg om kaninens välmående tar fart kontaktar vi även lärare på skolor som kan hålla öronen på spets ifall någon saknar sin bortsprungna kanin. Å så självklart pratar vi även med och anmäler vi till polisen att vi hittat kaninen! 

Varje timme med kaninen är så skön. Vi njuter av att ha ett djur hemma igen. Väl medvetna om att den måste få komma tillbaka till sin ägare. Men att denne lyser med sin frånvaro och tystnad. Märkligt! Timmar blir till dagar, som blir till en vecka. Varför hör vi inget? Saknar inte ägaren sin kanin? Ingen varken vet eller har hört något i byarna omkring oss. Så skumt! Men, hur blir det då? Hos oss ska den ju inte bo. Vi kan ju inte ha kaninen på vår toalett hur länge som helst! Vi funderar på om den kan få en jourplacering hos någon. Känns vettigast, men sådär. Varför flytta på den då en ägare borde dyka upp snart? Kaninen har ju kommit någonstans ifrån! Den borde ju vara saknad! Samtidigt börjar vi leta efter billiga stora kaninburar. Kan vi investera i något som känns stort nog men inte för dyrt? 

 

Jodå! Vi får tag på en bur och kaninen flyttar ut i vardagsrummet. Vi börjar må riktigt bra av att få gosa med denna lena kanin! Funderar på vad den kan heta och vilket kön den har. Buren är stor, men inte tillräcklig för att få skutta och röra sig ordentligt. Så till buren kommer det upp en hage av kompostgaller, å så en matta för att inte halka runt på hala golvet. En kväll när vi inte kan slita oss från myset och goset så bestämmer vi det! Kaninen får sitt namn. Gose! Såklart, för den är ju så gosig. Hur kan någon inte vilja ha Gose? För den där en veckan har börjat bli till en till. Misstankar om att kaninen, numera Gose, blivit dumpad och utkastad börjar komma. För såhär lång tid borde det inte ta att hitta och få tillbaka sin efterlängtade kanin! Å Gose verkar ganska så nöjd med sitt nyvunna hem! Kolla in bilderna på hur avslappnat han ligger! Haha, asså så söt! 

Två veckor blir tre, som blir till fyra - en månad. Nu har vi verkligen fäst oss vid Gose och pratet om att en ägare fortfarande kan komma börjar kännas svår. Har hen inte brytt sig om att hitta sin kanin på den här tiden så... Näe, det känns inte bra! Hur mån om Gose är hen om denne inte vänt uppochned på världen för att hitta den? Då tyckte vi nog att vi har mer kärlek till denna kanin än den som blev av med den! Vi börjar ladda upp för att behålla Gose. Iallafall över vintern. Asså vilken tur den hitta oss (eller valde den oss?) veckan innan kylan kom. Hur skulle en tamkanin klarat sig ute med allt vad det innebär i väder och fiender? 

Ju mer tiden går känns Goses plats för liten, igen haha. Går någon in och sätter sig där, jaa, då är utrymmet fullt! Går knappt för Gose att hoppa runt i inhängnaden. Så vi ser till att sätta dit några fler kompostgaller för större yta. Istället för en matta ligger där nu två mattor. Ah, så härligt! Vi bygger honom även ett hus av kartong. (Blid ovan) Ett krypin borde ju Gose gilla, han är ju trots allt en kanin! Å japp, efter ett besök hos veterinären vet vi nu att det är en han. Vi vet oxå att Gose är mellan 1-3 år och är frisk/välmående.

 

Det tar några veckor till innan irritationen tar över. Det är lite smått bökigt med kompostgallren. Vi måste runt dom och vi skjuter undan och vi försöker få plats och komma åt vårt eget. Men känns som sagt bökigt. Gose har tagit över, men så att det blir krångligt. Så strax innan nyår tänker vi om! Känslan är att Gose är vår nu. Verkar orimligt att någon skulle komma kräva tillbaka sin kanin nu! Vi borde våga satsa på en hållbarare lösning. Vilket vi en dag på jullovet oxå gör. Vi bestämmer oss för att kompostgallren får gå tvärs över vardagsrummet (istället för en fyrkant mitt på) så ena halvan är till för Gose och våra bokhyllor. Den andra halvan med soffan/tillgång till kök och uterum blir vår egna. På så vis får Gose ännu mer yta, medan vi får lättare tillgång till bokhyllorna och bara ett ställe med galler att ta sig över. Vi säkrar upp ytan, köper billiga men mer okej mattor för ytan och flyttar buren till en bättre hörna. Skaffar även 'gångar' som Gose kan krypa in i/igenom. Det blir såå bra! Alla supernöjda! 

 

Å som ett brev på posten kom det nu i januari ett beslut från polismyndigheten. Vårt 'hittegods' (haha, att en kanin ens kan vara ett hittegods?!) har nu lagligen tillfalligt oss! Vi är ägare av Gose. Det måste firas! Fram med en riklig 'grönsakstårta'. Grattis Gose, du får stanna hos oss nu! Å den glädjen delas av fler än oss. Kolla bara in vad lillsyrran kom med: 

 

Asså, hur fin? Hon är så konstnärlig min syrra! Tavlan är perfekt i färger och utformning. Gose var självklart med att öppna paketet och 'godkände' tavlan. Haha. Hur vackert?! Så, jaa. Välkommen Gose! Nu är du en del av vår familj.