Det är tyst, väldigt tyst här på bloggen. Samtidigt i riktiga livet - kaos! Inte en vecka har gått utan samtal, möte eller läkarbesök. Tänkt skriva så många gånger, men orken eller ron har inte infunnit sig. Energin så extremt låg. Det är en enda röra av tankar och känslor som befinner sig i ett kaos och en berg och dalbana. Livet - vi föds, lever och vi dör. 

 

Relationer. Dom förändras, blir annorlunda. Ibland till det bättre, ibland inte. Dom kan komma och gå. Där finns en sorg. Det blir lite mer ensamt. Stöd som försvinner. Vet att inget längre kommer vara som det varit. Förändring, stor förändring pågår! Just nu försöker jag bara överleva. Förstå processer. Hantera situationer. Vara våra närmsta nära - stötta och hjälpa varandra. Det känns tufft. Det påverkar oss så olika. Både i minnen och framöver. 

 

Har hamnat emellan två olika kapitel i livet. Är mittemellan. Ingenmansland. Irrar runt. Försöker hitta riktning. Det är inte lätt här i livet. Letar efter stöd från höger och vänster. Vad kan hjälpa? Många bollar i rullning, mycket att ha koll på. Slitsamt, tröttande. Vet inte... någonstans där längre fram blir det lättare. Men just nu... neej. Det utmanar!