Ångest besegrad

Ibland kommer den där vändningen som en överaskning! Från ena dagen till den andra vänds bladet och vi har något nytt att förhålla oss till. Den här gången är det vår tjej som tagit ett STORT kliv och besegrat en ångestfylld situation. 
 
Häromdagen överrumplade hon mig totalt! ”Mamma, betyder det att jag är själv hemma en stund idag?” Först blir jag osäker på varför frågan ställs. ”Jaa”. Ett stort leende och en segergest med armen, hon blev glad!?! 
 
Alltså. Om vi backar bandet till i höstas, eller egentligen räcker det med bara en månad tillbaka. Det är inte länge sen. Då kunde jag få samtal till jobbet från tjejen som hunnit före oss hem. Med stor ångest i rösten får hon knappt fram orden... hon vågar inte gå in i huset. Jag är kvar i luren medan jag stöttar henne i att göra. Vrid om nyckeln, öppna dörren och gå in. Tänd lampan. Paniken stiger hos tjejen som knappt andas. ”Tänk om någon är här!? Det ser ut som någon sover i sängen!” Andas! Gå fram och dra undan täcket, där finns igen som kommit in i huset! Paniken fortsätter. ”Det låter som någon i tvättstugan” Det tar ett tag att lugna och ’säkra huset’. Till slut kan vi lägga på med löfte om att vi snabbt kommer hem - hittar tjejen gömd i sin säng som hon inte vågat lämna. 
 
Vi har försökt ingjuta trygghet genom att ha enklare larm som går till mannen om någon bryter sig in. Vi har även kamera som registrerar om något rörligt tar sig fram/in i huset. Det har uppenbarligen inte hjälpt. Kostat på oss att byta larmet till ett ’större’ som inte enbart går till mannen, utan dessutom tjuter högt så grannskapet vaknar! Detta bland annat efter att vår granne olyckligt fick inbrott hos sig och indirekt gjorde vår situation än värre. Känslan av att det kan hända ’på riktigt’ vart ’för nära’. Riktigt jobbigt och obehagligt! (För att inte tala om de som vart utsatta, hur svår va inte den!)
 
Och nu då så överaskade tjejen med att bli toppenglad över att få hinna vara ensam en stund innan vi andra kommer hem. ”Då kan jag ha musik jag gillar på och göra vad jag vill.” Enbart känsla av frihet och glädje. Det har tagit sin tid och kraft, men nu är ångesten och paniken som bortblåst på den punkten! Pust, vad skönt! Underlättar! 

Livet ticar på

Att vara anhörig och medmänniska, mitt i livets berg och dalbana.

RSS 2.0