Hästen är poÄngen

Tänk att det är verkligen så härligt att kunna få skriva det här! Vet inte hur länge som det är tjejen önskat att få börja rida/vara i stallet. Flera kompisar rider eller har egen häst. Sen har hon ju även kusiner som rider, vilket vi varit med och kollat på. Så intresset har vaknat ur det och nyfikenheten att själv få vara i stallet har funnits ett tag. Sen har hon ett spel på datorn som går ut på att man har hand om en eller flera hästar. Man kan göra olika uppdrag i en fantastisk miljö eller bara fixar med det man känner för. Hur som...
 
Nu, nu så har vi äntligen lyckats få till det med att tjejen får lektioner. På riktigt! Det har bland annat dröjt för att vi letat efter något som vi tycker kan passa vår tjejs behov. Vilket inte varit att i grupp komma till ett stall för att sen sitta på hästryggen och göra som alla andra. Nej. Vi har velat att hon får mer än så och från ett annat perspektiv. Även hon själv har uttryckt den önskan. Så nu då så har vi hittat stället för henne.
 
Stället heter 'Hästen är poÄngen'. Vi har varit dit på öppet hus vid två tillfällen innan. Pratat och kännt oss för. Vilket varit så toppen! Här är det verkligen relationen och respekten för varandra, mellan häst och människa som kommer i fokus. Förhållningssättet kunde inte matcha oss bättre! För som tjejen själv säger, hon vill bara börja med att få komma till stallet och borsta och vara nära en häst. Sunt! Inget upp i sadeln direkt och gör som jag säger utan att vi känner varandra/förstår varandra. Heller inget jag vet inte om du gjorde det jag bad om för att jag gjorde rätt eller vi gick i grupp/flock och du följde efter de andra? Nej. Här får man jobba på relation och förståelse. Här vet man när det blir fel för att man gett fel signaler. Tycker det är så bra!
 
Tjejen har redan varit dit en gång. Nervöst första gången, så klart. Tittade på vilka saker hästen har i sin hink och vad de används för. Fick umgås med en av hästarna. Hälsa och sen borsta, borsta och borsta. Tänka på hur man går runt en häst, utifrån säkerhet och hästens synvinkel. Ju mer tiden gick desto mer kunde tjejen slappna av. På slutet fick hon även känna på hur det är att leda hästen. Vad som är bra att ha koll på då, så hästen vill följa dit man leder den. Bara den lilla nyansen att hästen själv ska VILJA det jag ber om. Kanoners! Inte bara lyda för att jag som människa kan utöva makt. Nej, respekt och glädje för alla!
 
 
Gissa om det var en nöjd tjej som vi hade den kvällen?! Längtar efter att få komma tillbaka och borsta mera. Det kändes så bra! Det här är hon verkligen värd vår tjej! Det här är något som är bara hennes! För att hon vill och för att hon mår bra av det. Lycka!
 

Livet ticar på

Att vara anhörig och medmänniska, mitt i livets berg och dalbana.

RSS 2.0