Jupp så är det.. Å vet ni, jag 'kräks' på allt som har med skola att göra just nu! Det känns så himla meningslöst och maktlöst. Jag är less, trött och aningens frustrerad. Finner ingen mening med att kämpa och försöka motivera. Och jag vet! Jag låter precis som barnen när jag säger så, 'det finns ingen mening' med skolan. Men de är ju samma ekorrhjul som vanligt för killen och tjejen, ja där går det utför. Så vad gör man när man stretar i motvind? Försöker hitta nån liten ljusglimt?! Ja, det ska väl vara att man gör en pedagogisk utredning på tjejen då. Kan tycka att den kommer aningens sent och det är inte säkert att man följer upp med en läs och skrivsvårighets utredning. Så jag vet inte... Är aningens negativ! Försöker hålla hoppet uppe och sikta framåt och hitta ljusglimtar. 'Solen finns där bakom molnen'. Ja, men vad hjälper det mig just nu? Neej!!

 

Hade en så härlig dag på jobbet idag! Bara älskar att få andas och skratta bort en hel dag där och samtidigt göra lite nytta för andras barn/familjer. Ge dom en så bra start i livet som bara möjligt är. Så fantastiskt! Å mina härliga kollegor. Japp, idag var vi på topp! En av dom kom på morgonen och sa att 'jag hade en sån bra känsla' utifrån att hon tänkt på mig och något vi pratat om. En annan kollega och jag, hahaha, ja vi vred oss av skratt vet inte HUR många gånger idag. Och barnen var med oss vid flera av tillfällena. Vi spred glädje och leenden över läpparna idag! Tänk att jobbet kan vara det som är räddningen vissa dagar! Hur det kan hjälpa lyfta lite från dom där nedtyngda axlarna.

 

Vad varningen var? Ingen överraskning här inte. Det var för att kunskapsmålen hotas av att inte uppnås. Så nu är det fakta och inte bara en tanke. Vi har två barn som kanske inte klarar målen inom vissa delar. Känns ju sådär. Men jag vet ju att jag gör mitt bästa i att stötta och hjälpa mina barn. Jag uppmuntrar och vill deras bästa. Om det sen handlar om att strunta i läxan en dag för att det 'är bara för mycket' och det behövs återhämtning. Ja då får det bli så. Skolan går inte före välmåendet! Och när läxa är samma som i att det enbart ska göras via läxa och inte på lektioner... Hm... Då vet jag inte, men för mig är det samma som övertid för en vuxen?! Är det ok? Vad har ni som läser för erfarenhet av läxor? Tankar? Kommentera gärna!

 

När jag ser hur ena barnet bara blir arg och frustrerad av läxor, och energi går åt till att inte orka må bra. Då lägger jag ner. När jag ser hur andra barnet kämpar med läxor, men orkar inte och klarar inte - det bara fungerar inte. Ja då ger jag också upp. När de säger att 'mamma inte ens du kan det här' ja då blir det lite svårmotiverat! 'Mamma man använder ju dator, man hittar de man behöver, man googlar och tar reda på, man skriver inte för hand, man har en miniräknare, man kan ju fråga nån...' Ja då är det också svårt att motivera. Känns som våra barn inte passar in i skolsystemet. Eller är det skolan som inte passar in i nutiden?

 

Jag kräks på skolan just nu, men försöker hålla fokus. Och jag gillar inte 'varning' som ord till mig som förälder!! Vi kämpar vårt bästa! Och i allra bästa välmening gör även skolpersonalen det... Men jag vet inte... Jag satsar på välmående som prio ett och kunskapsmål som prio två. För utan ett välmående kommer det inga resultat i kunskapsmålen ändå. (Finns det t o m forskning på!) Och varför mäter man och har kunskapsmålen i den form man har? Vart tar värdegrund och social kunskap vägen? Vart finns emotionell kunskap? Vart tar livserfarenheterna vägen bland kunskapsmålen? Är dom med där?? Går de att mäta? Är dom inget värda?? Usch, neej... Nu får jag nog sluta! Nu har jag öst ur mig tillräckligt. Konstruktivt eller inte? Så här känner jag en helt vanlig tisdag i november!