Jag förundras verkligen över 'Pokemon Go' och allt det spelet för med sig! Vi har inte haft det särskilt länge här i Sverige, är det typ två veckor? Redan så syns det och hörs det typ 'överallt'. Det tänks om det också åt många olika håll, utifrån ett flertal perspektiv. Jag går inte oberörd förbi i min familj! Å med risk för att inlägget kanske blir lite långt, here we go!

 

I min familj har spelet kommit in som en virvelvind. Tagit tag i oss alla på olika sätt och skakat om tillvaron. Det har inte gått en dag utan att det nämns eller spelas. Måste redan här säga att jag faktiskt mest ser fördelar med det! Inser och förstår risker/nackdelar, men fäster inte störst uppmärksamhet på dom just nu. För som jag skrev, Pokemon Go har nästlat sig in som en virvelvind och fört med sig positiva saker för min familj! 

 

Det var min man som först började prata om det. Undrade om det kunde vara något som barnen var intresserade av. När vi frågade barnen om de visste vad det var, så svarar förstås killen genast att 'Jaa! Det verkar roligt! Det vill jag prova!'. Tjejen visste inte. Så mannen min berättar om det och alla tre har de rätt snart appen på sina mobiler. (Vilken 'tur' att vi under våren fixat med att barnen ska ha tillgång till varsin mobil inför att de ska börja åka buss hem från skolan! Annars hade vi ju fått det lite klurigt. Måste säga att det känns oerhört lyxigt! Inte alla familjer/barn som har den förmånen!)

 

Killen hade som sagt stor koll på spelet innan han ens fått det. Läst in sig och tagit reda på det mesta hur man gör. Snabbt kommer han igång. Visar och hjälper även sin syster att välja sin avatar för att kunna börja hitta Pokemons att fånga. Sen måste man ju ha bollar för att kunna fånga dom, och då måste man till ett poke-stopp. Finns en i byn vi bor i. Likaså finns där bara ett gym där man kan sätta in sina pokemons om man är i samma lag som gymmet, eller så kan man försöka ta över gymmet om det inte är samma lag. Finns tre olika lag att välja mellan att vara med i om jag förstått rätt. Själv spelar jag inte utan försöker förstå utifrån det jag hör hur de spelar och pratar om det. Något mer som varit relevant i spelet är att man vid ett poke-stopp kan sätta ut en lure. Den gör så att man under en viss tid lockar till sig pokemons.

 

Så! För att komma till några reflektioner om hur den här vivelvinden 'Pokemon Go' tog familjen och skakade om den. När killen har ett intresse för något så blir motivationen rätt hög! Han kan lära sig hur mycket som helst eller göra nästan vad som helst då det klaffar rätt. I annat fall blir det rätt svårt och något vi dagligen får kämpa massor med in i minsta detalj. Finns där inget intresse eller en förståelse/motivation så är killen väldigt svårflörtad helt enkelt. Han går mer på egen motivation och intresse, behöver få känna att han själv vill och valt. (Inget jättemärkligt egentligen, så är det ju lite för oss alla. Men det blir så extremt påtagligt hos killen.)

 

Nu finns här ett intresse och egen motivation. Vilket gjorde att redan dag ett med appen i mobilen så frågar killen på eget initiativ om han får gå ut en sväng. På kvällen efter en lång dag frågar killen om han får gå ut ytterligare en gång för att gå och se om han hittar någon pokemon att fånga?! Alltså, det har typ aldrig hänt! Vi som kämpar mot katastroftänk, oro och stress över saker. Som haft/har tics och tvång som 'hindrat' killen från att vilja gå utanför hemmet. Som har en kille som får slut på energi och inte orkat annat än vila. Eller suttit vid datorn och spelat med sina vänner från andra länder. Han frågar om han får gå ut och gå?!! Självklart fick han det!

 

Dagarna som följt härefter har inneburit flera 'tappa-hakan-situationer'. Till och med systern märker av och kommenterar hur Pokemon Go har förändrat saker för oss. En av de saker som fanns på önskelistan (hos tjejen) över saker att göra i sommar var att åka till fjärilshuset. Vilket vi planerat in att göra någon dag efter att vi skaffat Pokemon appen. I vanliga fall så går en sådan här utflykt till -i stora drag- på att vi under en del motstånd kommer iväg. Har en relativt 'kort' stund som är harmonisk innan killen känner att det börjar bli för mycket och vill hem. Så det är knappt att vi hunnit med eller unnat oss att ta en fika/lunch i samband med utflykter. Utan tagit något i bilen och ätit på vägen. Alla har varit ganska totalt utpumpade på energi -av olika anledningar- när vi kommit hem. (Låter ju... jag vet inte, men inte positivt i alla fall nu när jag skriver det så här! Har gått rätt bra och varit värt det på ett sätt, men ändå tufft och inte värt det på andra sätt. Hm...)

 

Hur som. Den här gången när vi åker och har Pokemon Go med oss i mobilen. Vi blir borta HELA dagen! Verkligen hela dagen! Det går inte helt utan ansträngning. Men ändå! Vi är där, vi äter lunch, tar en promenad i Haga parken. Passar på att få bollar i poke-stoppen och fångar några pokemons. Åker in till norrmälarstrand. Tar en promenad längs vattnet, fler poke-stopp och pokemons. Fikar i parken vid stadshuset och promenad tillbaka till bilen. Med några stopp på vägen där bland annat en lure var utplacerad och drogs nytta av på vägen förbi. Killen var ganska nöjd och själv pådrivande i vissa delar av dagen. Visst, det krävde sitt tålamod och sin energi. Absolut! Men vi gjorde det! Knappt så jag kan förstå det än. Och vem var det som först påpekar detta högt? Jo, systern! 'Mamma, det här hade vi aldrig gjort utan Pokemon!' Neej, det hade vi absolut INTE gjort!

 

Det är fascinerande hur ett spel gör att fler personer kan komma ut på sina villkor. Alla är olika! Det här spelet/appen gör att flera som har svårigheter faktiskt kommit ut. Det har fått frisk luft, varit ute i solsken som regn, vågat befinna sig intill andra personer, vågat/kunnat prata ansikte mot ansikte med en annan person som gör något av samma intresse som den själv, kunnat komma ut och rört på sig/gått... osv osv Det här gör skillnad i tillvaron för många! Något jag anser att vi inte får glömma när vi pratar om och kanske till och med dömer de som spelar spelet - utan att veta vad det betyder för den personen/familjen.

 

Jag har nu vid flera tillfället själv fått se och uppleva (genom min familj och genom att se/pratat med andra) vad spelet kan medföra för positivt i livet. Det jag beskrivit ovan är bara en droppe i havet av det! Jag har även läst på ett flertal ställen om hur det påverkat livet för enskilda personer och familjer. Jaa, jag vet att där finns saker som kan vara negativt och riskfyllt med spelet. (Som med så mycket annat) Men jag ser också hur positivt det kan vara. Och jag tror nog att många har sunt förnuft och kan ha nära och kära runt sig som hjälper och bryr sig om de som spelar, ung som gammal.

 

Det fiffiga i det här är att de flesta jag ser faktiskt UMGÅS med andra genom spelet. Det är föräldrar som går med sina barn/ungdomar, det är vänner som tagit sig ut tillsammans, det är par som går ut... Och för att inte tala om alla de möten som skett och sker hela tiden. 'Hej! Spelar du Pokemon Go? Hur går det för dig? Har du några tips? Jag har tänkt på att...'

Japp, man tittar ner i sin mobil - en stund - och sen tittar man faktiskt UPP från sin mobil! Ser sig omkring och pratar med andra. Parker och stråk är fyllda av människor som faktiskt tittar upp från sina mobiler och som ser och pratar med varandra. Okända som tar kontakt med varandra! Och den blandning av personer som spelar! Det är rätt häftigt! Har pratat med barn, 'blyga' som 'tuffa' tonåringar, medelålders... Ja, de flesta åldrar och personligheterna har jag sett och mött!

 

Pokemon Go engagerar och gör så att fler umgås med varandra än vad de gjort innan. Så ser i alla fall jag på det. Det kanske är en 'nyhetens behag' eller kanske rent av en 'sommarfluga' vad vet jag. Det jag säkert vet är att även om det skulle vara tillfälligt så hjälper det min familj och många med oss att göra skillnad i tillvaron! Inte utan att det tar av energin. För även om det för positivt med sig så märker vi av att energin tar slut, även med Pokemon Go. Det kräver ENORMT mycket av vår kille att våga och klara av att utmana sig i det han gör - genom att åka iväg, genom att stanna mer än han vanligtvis gör, genom att utsätta sig för nya miljöer och många intryck, genom att ticsa och tvånga medan han kämpar på med att gå i en park istället för att åka hem med sin NPF, genom att möta och träffa de han spelar 'mot/med' istället för att ha dom på andra sidan en skärm... osv Det kräver mod och det tar energi!

 

Vi har fått höra kommentarer som 'Det är väl inte Pokemon Go ni står och spelar?!' med en inte allt för positiv ton i rösten. Vet ni, bespara er gärna kommentarer som dessa innan ni vet vad det betyder för den personen och familjen att stå där med appen i högsta hugg letandes efter en speciell pokemon!! Var gärna nyfiken och fråga. Men döm inte innan ni ens vet!

 

Alla måste inte tycka om Pokemon Go!!! Vi i min familj tycker att det är bra och för vissa hjälper det faktiskt till i en vanligtvis svår vardag. Tyck vad du vill och tänk vad du vill, men döm inte någon som tittar ner i sin mobil för att eventuellt fånga en pokemon...

 

 [email protected]