Det är så olika, det här med hur en förhåller sig till en uppgift. Beroende på hur den presenteras blir det förstås även där olika. I skolan när tjejen får en skrivuppgift, typ ’skriv en presentation på 10 minuter om valfritt djur’, då blir det kaos.

 

Först gäller det att komma på vilket djur hon ska välja att skriva om. Ska det vara ett djur som intresserar henne själv? Eller som är intressant för den som ska lyssna? Ett vanligt eller ovanligt djur? Vad tycker andra är ett okej djur att skriva om? Ska det vara ett djur som finns levande idag? Eller kan det vara om ett utdött djur? Ska det vara om ett djur som lever i Sverige eller utomlands? Alltså, frågorna här i hur valet ska göras kan bli många. Hur hon än väljer så väljer hon även bort! Svårt! 

 

När hon väl beslutat sig för ett djur att skriva om. Vart hittar hon information som är tillförlitlig? Hur kan hon vara säker på det? Hur vet hon vad av allt som står om djuret som hon ska ta med i sin text? Vad är viktigt? Hur sorterar hon faktan hon läser/vill skriva om? Hur mycket text behövs för att det ska bli 10 minuters redovisning? Fortfarande hopar sig frågorna och det är omöjligt att få ett flyt på arbetet. Hjärnan går för högtryck, men där blir en långsam och plågsam process i att komma fram till något. 

 

Tänk om hon skrev för mycket, vad ska väljas bort? Om där står för lite, hur väljer hon ännu mer? Panik! Dagen då det ska vara klart närmar sig. Eller just ja! Det var ju imorgon som det var hennes tur att redovisa... Hon är inte klar. Eller är hon det? Hon vet inte. 

 

Tänk att vissa kanske tycker det känns superhärligt att fritt fram få arbeta på utan några ramar att förhålla sig till. För andra blir det panik och kaos i huvet, svårt att planera och organisera arbetet. Alla tänker och behöver så olika! Vår tjej kan behöva en hel del hjälp med att strukturera och begränsa uppgiften. Kanske få stödfrågor att relatera till för innehållet kunde vara en klok ide. Men mest av allt en tanke om att ’du gör ditt bästa med det stöd och de förutsättningar du får’.