Har funderat på en sak kring sommaren... Vad betyder det egentligen att gå på sommarlov och semester? Vad lägger vi för förväntningar i det? Vad har vi för värderingar kring det? Var lite inne på ett perspektiv häromdagen med mitt inlägg 'Drömmen om sommaren'. Vad mycket det är som man vill eller behöver göra som ska rymmas inom den korta period som de faktiskt är. 

 

 

Tänker att där finns fler perspektiv att ta. Som den om vad man har för möjligheter. Finns de utrymme att göra utflykter som kostar en del? Har man råd att äta på restaurang? Köpa glass i stora lass? Åka på nån resa? Kan alla ta sig dit de vill och önskar? Har man en familj som lyssnar till även barnens önskemål? Eller hur bestämmer man vad semestern/lovet ska innehålla?

 

Hur ser det ut med förutsättningarna för alla barn i vårt avlånga land? Kan alla barn få de lov dom önskar? Om inte... Hur blir det för barnen? Tänk er att barnen redan innan de går på lov får höra meningar och frågor som... Vad ska du göra för roligt/spännande i sommar? Är det någon som ska resa utomlands i sommar? Ät nu mycke glass och bada allt vad ni orkar! Hoppas ni kan träffa kompisarna flera gånger i sommar! Sen, när de kommer tillbaka till skolan så talas de vitt och brett om vad alla har gjort och kostat på sig. Men om du nu tillhör en av de barn som faktiskt inte haft någon särskilt speciell sommar, med alla möjliga olika roligheter?! Om du av olika anledningar faktiskt inte kan få det där som tillhör 'drömmen'? Hur blir det? 

 

Min mening är inte att vara negativ eller säga att man inte får unna sig saker. Det jag tänker är att vi i vuxenvärlden, vi kanske borde tänka oss för ibland hur vi agerar och uttrycker oss! Vad sänder vi ut för signaler genom våra frågor och uppmaningar kring sommarlovet/semestern? Finns de familjer och barn som av olika anledningar är begränsade i hur de kan infria alla de önskemål och drömmar man har! Eller som kanske inte ens värderar en utlandsresa eller den där glassen som det viktigaste i världen när man har sommar och lov...

 

Tänker att vi alla har olika förutsättningar och möjligheter, samt värderingar. Om jag som vuxen känner av en viss norm och värdering av vad en sommar bör innehålla för att anses vara ...? ...ja vad den nu är...en dröm, eller nåt... Hur blir det för barnen? Vet hur det var för mig som barn! Ser hur mina barn brottas mot tankar av vad de får och 'alla andra' får... Det smärtar ibland i mitt hjärta. Viktigast för mig är att veta om och få känna att det finns kärlek och omtanke i tillvaron.

 

Önskar er alla en så bra sommar som bara är möjligt! Oavsett vad som blir, utifrån de förutsättningar som finns...så hoppas jag att ni har kärlek och omtanke kring er från medmänninskor som bryr sig om er!

 

 [email protected]