Alltså ibland undrar man. Det är lite märkligt! 

 

Fick ett brev hem med en kallelse till ett 'planeringsmöte' med två personer på HAB. Vart rätt förvånad då vi inte haft kontakt med dom på länge. Började söka en logisk förklaring, så tankeverksamheten gick igång på 110 cylindrar. Minst sagt. Tänkte att det måste ju vara så att efter vi kontaktat BUP om självskador och förvärrat läge, ja, så har dom i sin tur kontaktat HAB för ett samarbete. Så måste det ju vara! För hur kom det sig annars att vi fick en tid? 

 

Fortfarande lite fundersamma så ville vi ändå ringa och kolla deras tanke med mötet, och om det var så att killen skulle vara med eller inte? Det framgick liksom inte av informationen. Till BUP ska han ju med, men på HAB känner han ju dom inte. Det kan bli lite klurigt. Vi kände spontant att vi kanske som föräldrar borde ha det första mötet utan killen, för att sedan ta med honom om planen är att HAB kan vara behjälpliga i vår situation. 

 

Hur som. Tar kontakt med HAB för att ställa våra två frågor. Å det är nu man inte vet om man ska skratta eller gråta! Anledningen till att vi fått mötestiden var för att följa upp ett möte vi haft i november 2015!!! För de är skyldiga att följa upp... Öh, finns det inga riktlinjer för tidsramen? Typ, det där var lääänge sen och läget är SÅ annorlunda nu! Alltså, tror jag dör! Det är ju inte klokt! 

 

Samtalet vändes till att vi tog komandot. Informerade om att vi behöver mötestiden, men vill då lyfta vår nya knepiga situation och se över hur HAB kan hjälpa oss i den! Hur kunde vi ens tro att BUP inlett ett samarbete? Hur kunde vi tro att vi utan att kämpa och tjata skulle få en tid? Så där helt utan vidare? Tänker att det kallas hopp om stöd och hjälp utan att man själv blir utmattad på kuppen. Men så funkar det ju inte! Det vet vi ju egentligen! 

 

Så jaa, så här kan det va när man har eller inte har kontakter till för sitt barns bästa...