Det här med att gå in i en ny period av livet. 

 

Båda ’barnen’ väntar på tandreglering.

Den ena längtar dit, vill ha förändringen typ igår.

Den andra tveksam, trivs som det är och känner inte behovet. 

 

Båda två vill vara uppe sena kvällar, oavsett behov.

Den ena kompromissar och kan till slut självmant gå till sängs. 

Den andra kämpar emot och pressar sig uppe så länge det går. 

 

Båda har de tankar kring sin identitet. 

Den ena försöker hitta sig och sitt i relation till omgivningen.

Den andra bara är. 

 

De är båda två på väg in i tonårsperioden. De är inte barn längre, men heller inte vuxna. Det är i en mittemellanperiod. Inte på något sätt en lätt del av livet. Varken för de yngre eller äldre i familjen!

 

Det är nu som ’resultaten’ av det vi lagt ner tid och engegemang kring börjar visa sig. Vi har två självständiga individer/medmänniskor vid våran sida. De tycker, tänker och känner. Är mera med i resonemang och beslut som tas. De förstår mera och de får ihop delar till en helhet. Saker påverkar varandra. Val som görs får olika konsekvenser. De gläds och de oroas kring sin framtid. De känner stolthet och skam kring sin nutid. De brottas med saker inom sig själva och med samhällsfrågor i stort. 

 

Jag älskar min parvel och min mini! Det har jag gjort ända sen den dagen jag önskade, hoppades och kämpade för att få dem. Livets berg och dalbanan började för flera, flera år sedan. Vi är nu inne i några nya svängar och loopar. Vi får se varthän de bär oss...