Alltså vad gjorde jag utan mina härliga kollegor? Min fina arbetsplats? Där är oslagbara timvikarier, fantastiska ordinarie, personer med extra tjänst, långtidsvikarier... Å egentligen spelar det ingen roll vem som är anställd hur. Vi är personer och medmänniskor till varandra! Kollegor som finns för att stötta, hjälpa och uppmuntra varandra! Vi är ett team att lita på. Om du så bara kommer in till oss för ett kort ögonblick eller hänger med under flera år - hos oss ska du kunna känna glädje, gemenskap, trygghet och respekt! Det är våra fyra ledord i värdegrunden vi har. Aktuellt varje dag i allt vi gör och i beslut som tas. 

 

Det finns dom som av olika anledningar gått vidare till nya utmaningar i arbetslivet, men tänk att de lever i allra högsta grad kvar. Alla har de bidragit och satt sin prägel på det som idag finns där. Vi är en liten arbetsplats, så det går inte att gömma sig eller komma undan på något sätt. Tvärtom drar vi nytta av det och låter personer glänsa med det dom är bra på. Det är inte vem som helst som klarar av att arbeta som vi gör. Liten grupp på liten yta. Vi måste hjälpa och lyfta varandra för att få det att fungera. Finns liksom ingen nytta eller utrymme för något annat! Alla delar är lika viktiga för helheten! Ingen är värd mer eller mindre, alla kan något!

 

Min arbetsplats är verkligen som min andra familj! Jag tänker ofta på dom och bryr mig om dom som finns där med mig. Vi har en hög omsorg om varandra och vill varandra väl och det bästa, med allt vi gör och säger. Självklart är vi inte alltid överens med varandra! Det skulle faktiskt inte bli någe bra. För att få en utveckling och stabilitet i att vi tror på det vi kommit fram till så behövs det en viss dynamik i olikheter. Vi har högt i tak och vågar vara raka och ärliga mot varandra. Det är vad vi alla har mest att vinna på!

 

Med min livssituation känns det här extra viktigt! Hur skulle jag klara privata livet utan dom? Tänk alla de söttande samtal jag fått, uppmuntrande ord, hjälp med att tolka och förklara när min egen hjärna brister, kramar efter en tuff kväll/natt/situation/samtal, fått reda i tankar och känslor när hjärtat brustit, fått mig x antal goa skratt och härliga minnen... Alltså det är SÅ ovärderligt! Och alla är de så välkomnande och fina mot mina barn när de kommer förbi eller är med på jobbet ibland. Vet inte om de själva förstår hur stort det är för någon i min situation?! Många är de som vittnar om oförståelse från kollegor och chefer inför den utmanande situationen med att få ihop ett npf-liv med arbete. Det smärtar mig när jag hör/läser historier kring det. Tack och lov tillhör jag inte dom! Och jag blir oerhört tacksam att jag har det jag har. Det underlättar!

 

Mina kollegor är verkligen värda att hyllas! Kommunen som arbetsgivare i sig, tveksam... Men de underbara personligheter mina kollegor är, dom, dom är värda allt! Både de som finns där nu och de som varit där hos mig. Jag vore inte på den plats i livet med min familj utan dom! (eller yrkesmässigt för den delen heller) De har bidragit till så mycket! Tänk bara hur lite sjukskriven jag varit i förhållande till vad som varit möjligt och läkare propsat på! Är inte det ett form av kvitto på det jag skriver så säg?! Å när man så här på jullovet sitter och tänker på alla fina kollegor och funderar på hur de har det och vad de gör... saknar att träffas och prata med dom. Jaa, det vittnar oxå om något enligt mig! Det är dom som är min andra familj. Som är mitt sociala kontaktnät utanför min 'riktiga' familj. Det är dom som är mina vänner! De har en viktig plats i mitt liv.

 

Önskar dom - och er alla - ett riktigt Gott Nytt År!