"Varje förälder vars barn har svårt att tåla motgångar och har nedsatt förmåga att vara flexibel vet precis vad hårdare gränssättning leder till. Det blir inte bra för varken barn eller föräldrar, tvärtom kan dylika råd förvärra en redan svår situation till katastrofal nivå och göra skada." sid 20 i boken.

 

"Föräldrar som söker hjälp bär dessutom ofta på en stor väska av skuld. Inte sällan har de fått många så kallade välmenande råd från omgivningen, lärare, släktingar och vänner, som nästan alltid leder till att föräldern känner sig mer ifrågasatt och mer misslyckad som förälder. Här kommer ofta 'curlingbegreppet' upp./.../I familjer där det finns ett eller flera barn med icke-typisk utveckling bör rådet snarare vara tvärtom: 'curla mer'. Barn med särskilda behov behöver anpassat stöd för att vardagen inte ska bli helt outhärdlig för dem och familjen runtomkring." sid 114 i boken.

 

Båda de här styckena ovan från boken tycker jag säger en hel del! Vi föräldrar är inte lata, vi struntar inte i att uppfostra våra barn eller att ha gränser och krav på barnen. Däremot så anpassar vi miljön och kraven, vi tillrättalägger för att förhindra stress, frustration, förvirring, ångest mm Vi gör det även för att spara på/hushålla med energin. Alltså energiåtgången hos barnet och oss familjemedlemmar är hög! Vi måste tänka till vart vi behöver den som mest och bäst, vi väljer våra strider och vi tillrättalägger - allt för att höja självkänslan i att lyckas och orka finnas med. Allt för att höja livskvaliten!

 

"I ett lågaffektivt perspektiv är våldsamt beteende hos en person mycket ofta ett uttryck för någon typ av överbelastning eller överkrav. Ur personens eget perspektiv kan våldsamt beteende faktiskt vara ett uttryck för att hen utövar sitt eget upplevda nödvärn!" sid 187 i boken.

 

När de skriver våldsamt beteende tänker jag att det även kan stå för att personen har ett kaos inom sig. Att det inte nödvändigtvis betyder enbart att en person kanske kastar saker omkring sig (vilket många ofta tänker på i första hand), det kan även vara att personen väljer att skada sig själv. Just detta stycke var en av de som gjorde mest intryck på mig i boken. Ur det perspektivet att den ger reflektion över hur jag själv väljer att förhålla mig till något. En person kan ge uttryck för att utöva 'sitt eget upplevda nödvärn!' Jag har själv så ofta mött på en oförståelse till den tanken. För man/personen borde väl inte 'tappa greppet' SÅ totalt?! Eller...? Om du gång på gång blir missförstådd och inte får en förståelse, du får en frustration inom dig som du till slut inte vet var du ska göra av... Jaa, inte är det märkligt om personen då utövar sitt nödvärn?! Den kan jag inte förstå, hur svårt det kan vara att förstå. Om ni fattar ;-)

 

I boken talas det även om varningstecken. Det är något som jag ofta konstaterat med personer omkring mig, att något händer inte bara plötsligt! Det finns alltid en tid innan, när det stegrar och blir värre. Hur bra är det inte när man redan i tidigt skede inser att 'här behövs det något annat'? Så att man kan avvärja, avleda eller förminska att en situation blir större än nödvändigt i negativ mening.

 

Där finns en rad olika tips på hur man kan agera/förhålla sig lågaffektivt i boken, som till exempel att undvika ögonkontakt, tänka på hur man förhåller sig fysiskt till personen - skapa avstånd, anpassa krav, tänka på affektsmittan - vara lugn, ha förståelse/se bakomliggande orsaker, fokus på det positiva i vardagen, undvikande av/avsaknaden av fysiska/psykiska övergrepp, skapa relation... och lite till.

 

Kan varmt rekommendera denna bok om du är intresserad av vad och hur du kan tänka kring lågaffektivt bemötande! Den är som sagt lätt att ta till sig av. Den är även användbar generellt tycker jag, i hur man kan förhålla sig till andra personer. Trevlig läsning! ...om du nu vill läsa boken. Garanterar att den kommer ge dig tankar om både dig själv och de du möter/nån gång har mött. För boken ger verkligen tillfälle för reflektion.