Skolplikt, men sen då?

Det finns en fråga som jag återkommer till flera gånger under den senaste tiden. Vad händer om en elev inte uppnår alla kunskapsmål i åk 6? Vilka blir konsekvenserna? På kort sikt och lång sikt... För ATT där blir konsekvenser kan vi ju alla skriva under på!
 
Tankarna kring frågeställningen är komplex. Och inte utan att jag kommer in på det här med frånvaro/närvaro. Än så länge rör vi oss i min familj inom giltig frånvaro. Men det gör det inte enklare! Tvärtom svårare vill jag påstå. Till en början så registreras inte all frånvaro, som till exempel då en skoldag avbryts. Det kommer inte in i statistiken - vilket blir väldigt missvisande. Helheten på hur hög frånvaron är syns ju inte då! Det viktiga borde vara att registrera ALL frånvaro, för det är ju först när det blir synligt som man kan börja agera. Börja titta på om man kan se mönster i när och varför frånvaron blir. Leta efter orsaker och förklaringar till frånvaron.
 
En oroväckande frånvaro (som den är när det inverkar på kunskapsmålen negativt) borde per automatik leda till en kartläggning/utredning som i sin tur ligger till grund för en handlingsplan. Vad gör vi åt saken? Vilka åtgärder behöver vi sätta in? Eller?? Vem ska initiera en sådan? ...
 
Sen tänker jag att där finns ytterligare ett perspektiv i detta. Det heter ju så fint att alla har rätt till en likvärdig utbildning. Vi har en skolplikt. Tänk dig att du som elev kommer till skolan, men du klarar inte av...? Hur blir det då? När du inte får den där frånvaron registrerad för du är ju på plats, men du förmår inte av olika anledningar ta till dig av utbildningen. Jaa, enligt mig bör det även då skyndsamt göras en kartläggning/utredning som ska bidra till förståelse och tidiga insatser. Hur gör vi för att den här eleven ska lyckas? Vilka resurser/förutsättningar behövs?
 
När en elev inte uppnår kunskapsmålen så förhöjs riskerna för att delta i samhället i framtiden. Det kan bli svårare att få en utbildning, att få ett jobb osv Därför borde det ju ligga i skolans och samhällets intresse att värna om att elever får rätt stöd och hjälp för att nå kunskapsmålen, tidigt!?! Där borde finnas riktlinjer för hur man hanterar detta. Finns kanske redan? Men är det väl förankrat i organisationen? Av min erfarenhet så arbetas det mest utifrån att där redan uppstått problem - stora problem. De lindrigare symtomen på att det finns en risk hinns inte alltid med att göra något åt. Man är upptagen med att 'släcka bränder'. Kanske till och med så att resurserna tagit slut innan du kommer till de lindrigare situationerna? Vad vet jag? Oavsett. Mer effektivt vore att komma till en situation där skolan kan förebygga frånvaro och främja närvaro. Där man i det lilla för gruppen kan göra stor skillnad för individen.
 
Sen är där inte enbart samhällsekonomiskt som riskerna ligger. Där finns även en förhöjd risk för psykosociala svårigheter om du inte har uppnått kunskapsmålen/klarat skolgången. Så jaa, utifrån många plan/perspektiv finns där stor anledning till att snabbt uppmärksamma all typ av problematik som äventyrar om en elev inte uppnår skolans mål.
 
Men då kommer vi till min nästa fundering. Vems är ansvaret att göra något åt det? Vårdnadshavarnas? Nja, i samarbete med skolan, absolut! Läraren enbart? Nej! Tänker att det ska gå vidare och komma rektor och elevhälsan tillkänna. Bör det stanna där? Inom skolans väggar? Nej det tycker jag inte! Det bör gå vidare ytterligare till förvaltningen och nämnden. Men om det inte registreras ordentligt eller på annat sätt uppmärksammas, hur får förvaltningen och nämnden reda på situationen? För det borde väll inte 'hänga på' om eleven har en förälder som 'ser till' att dom får veta? På vilket sätt lyfter man situationen så att det kommer till rätt ställe? Så att det kan börja påverka vilka tillgångar och förutsättningar som finns att stötta och hjälpa eleven/läraren på bästa möjliga sätt?
 
Skolplikt och rätten till en utbildning i all ära, men vem ser till att alla faktiskt får en likvärdig utbildning? Hur ser man till att det blir möjligt? Varifrån ska man få resurser och förutsättningar? Frågorna är många hos mig och svaren är få!
 

Livet ticar på

Att vara anhörig och medmänniska, mitt i livets berg och dalbana.

RSS 2.0