Nu tror ni kanske att jag blivit helknasig som tänker att det går att renovera bort ångest. Men se helt fel är faktiskt inte tanken! Ångest kan ju bero på så otroligt många olika saker. Itensiteten i ångesten kan också se olika ut. Det kan vara allt ifrån övermäktig till lindrig. Vart på skalan min ångest legat när jag gått där i korridoren, ja, det är svårt att säga. Men iallafall på den lägre halvan av skalan. Oftast. Fast sen har vi det senaste året att blicka tillbaka på. Då jag hört mig själv fler och fler gånger be om hjälp med att få saker gjorda där borta förbi korridoren. Tillfällena har liksom blivit för många och situationen ohållbar. Korridoren förbinder ena delen av vårt hus med garage, tvättstuga och förråd. Ibland är jag så illa tvungen att gå där. Hur kul är den när ångesten faller över en? När hjärtat bankar hårt och tårar lurar i ögonvrån? När ofantligt många negativa känslor tar över och tankarna skenar? Inte roligt alls! Skam, frustration, förtvivlan, ilska... 

 

I sommar, mitt i den stekande hettan bestämmer jag med min man att nu måste det bli ändring! Jag, eller snarare vi, kan inte ha det så att jag inte kan gå i korridoren. Det är orimligt och ohållbart! Nu var det dags att renovera! För i just den här ångesten visste vi att det skulle hjälpa och lindra för mig. Så hur såg där ut? Jo. Ena sidan full av bokhyllor med massa böcker och ovanpå rent ut sagt mest skrot som staplats på ett inte allt för lämpligt sätt. Detta gjorde korridoren väldigt trång. Där stod även återvinningskassar, samt lite annat smått och gott nedslängt i påsar. Nu flyttade vi alltså bort allt detta så där blev helt tomt. Åkte till affärer och inhandlade färg, nytt golv, tapet, lister och två mindre bokhyllor. 

 

Svettigare än svettigast i sommarvärmen och en bygglampa som ljuskälla med ännu mer värme. Alltså usch va jobbigt! Inte direkt vad en ville spendera sin sista och andra gemensamma vecka semester till egentligen. Fast ibland överväger vinsten med det hela! Här var fokus bättre mående och vardag. Vi öste järnet! Med målet i sikte var det lite lättare att utstå renoveringen. Bit för bit föll allt på plats. Det enda som nu saknas är ett nytt innertak med infälld belysning. Ett tak som kommer dölja vattenledningarna som går där och de lappade gipsskivorna. Längtar tills det är på plats!

 

 

Redan nu är där totalt annorlunda att gå. Tapeten med skog och solljus är lugnande och harmonisk att se på. Inga bokhyllor längs med väggarna som gör det trångt. Däremot de nya på en bättre plats som nu oxå innehar kokböckerna nära tillhands från köket som ligger precis intill vid dörröppningen. Återvinningen har även den fått annan bättre plats. Å förresten, golvet! Måste bara säga att det känns nästan, nästan som att gå på en ’brygga’ genom skogen då vi lagt det på tvären. Vart himla bra faktiskt! 

 

Det här kan nog vara svårt att förstå för den som själv inte upplevt ångest eller sett någon nära ha problematiken. Men att få göra denna förändringen i korridoren, det har faktiskt hjälpt. Jag kan ta steget in dit utan att tvinga mig själv, utan att behöva utmanas, utan att behöva våndas och plågas av tankar, utan att känslor drar energin ur mig, utan att känna mig misslyckad och dum, utan att behöva vända för att be om hjälp... Jag kan nu fritt gå där och känna ett lugn. Jag kan fortsätta fokusera på det jag skulle. Jag kan få saker gjorda. Jag kan andas när jag går där! På ett sätt har vi faktiskt renoverat bort en liten bit av den ångest som funnits hos mig i vardagen. Ibland är det skönt att det kan få vara lite ’enkelt’ åtgärdat.