Varje dag hör jag ordet corona. Flera gånger om dagen. Det är presskonferenser, expertpaneler, frågestunder, statistik, artiklar, senaste nytt i nyheterna mm Informationsflödet den sista tiden har exploderat kring coronaviruset, covid-19.

 

För fem veckor sedan avslutade barnen sitt sportlov. Det var då vi först började höra om det. Eller iallafall la mera vårt fokus till det. Det rapporterades nån gång ibland. Det var något nytt virus, något väldigt smittsamt, drabbade områden stängde ner - sattes i isolering/karantän, vardagen sattes snabbt ur spel, människor dog. Jag kan nu kort konstatera att det inte finns en enda individ på denna planet som idag inte hört talas om eller berörts på något sätt av denna pandemi som det blivit. Alla påverkas av den på något sätt! Här i Sverige upplever jag att det har blivit som intensivast dom två-tre senaste veckorna. Lokalt har det pågått längre, men i samhället i stort är det nu som ALLA känner av det. Det väcker tankar och känslor på många olika nivåer.

 

En del uttrycker det som att rädslan är farligare än smittan i sig. Att börja hamstra varor som toapapper, mjöl, pasta eller värktabletter så att det räcker till min familj, men ingen annan - känns inte varken rimlig eller försvarbar. Även om jag kan förstå den! Rädslan har ryckt tag i en och det blir en panikreaktion. Det är bara det att den här situationen handlar inte om hur jag som individ ska klara mig. Det här handlar mer om hur vi som ett samhälle ska klara av det här tillsammans! 

 

Våra myndigheter och regeringen förklarar om och om igen hur viktigt det är att ha ett förhållningssätt av att plana ut kurvan, samt skydda riskgrupperna - de äldre och de med underliggande sjukdomar. Vi vill inte hamna i en situation där kurvan över dom som blir i behov av sjukvård blir som ett toppigt berg med branta sluttningar. Den kapaciteten finns inte i något land att klara av, det ser vi exempel på. Det innebär hög dödlighet. Siktet är istället att hoppas på en mer plan/mjuk kurva, som håller sig på en nivå där den högsta punkten fortfarande klarar av de personer som samtidigt behöver sjukvårdens hjälp. Personerna sprids ut på en längre tidsaxel för att alla ska få den bästa vård de kan få. Detta görs bland annat genom att ge rekommendationer och åtgärder i hur var och en av oss kan göra/tänka som kan hålla över en längre tid och som är realistiska att då efterleva för oss. 

Kan säga att jag imponeras av hur myndigheter och regering 'över en dag' ställts inför det svåra uppdraget att leda ett helt land genom den kris(er) som uppstått. Det här är en ny situation för hela världen att hantera! Den balansgång dom har i att ta rätt beslut vid rätt tidpunkt för att få så hög effekt som möjligt och då hejda smittspridningen är på inget sätt lätt. Dom gör svåra avvägningar varje dag! Där de ska väga in miljoner olika faktorer och eventuella konsekvenser som kan komma, inte bara på smittspridningen/dödligheten i sig.

 

Precis som jag påminner mig själv flera gånger om veckan så tänker jag att 'de gör sitt bästa med den kunskap och de förutsättningar de har just då'! Dom står stabilt fast vid den linje de valt att hålla, trots påtryckningar och ifrågasättanden från viss allmänhet och medier. Iallafall för mig så inger det en trygghet när de som beslutar om vår riktning lutar sig mot kunskap och vetenskap. Inte enbart på hur andra väljer att göra. Å vem är jag att tro att jag kan bättre göra en bedömning än dom? Jag har inte all den information och helhet som dom har. 

Det jag vidare reflekterar över är hur det i kölvattnet av smittspridningen och de begränsningar som uppstår till följd av den finns oroväckande följdeffekter/risker. Till exempel inom arbetslösheten som stiger, våld i hemmet och missbruk som 'får större utrymme' bakom stängda dörrar, småföretagare som går i konkurs, självmordsrisken som ökar, hela branscher som går omkull, barn som mister tryggheten i andra vuxna som ser och ingriper...

 

Det är förödande konsekvenser! Den psykiska hälsan och ekonomin i samhället påverkas ofantligt just nu! Det är ingen enkel situation. Den är snarare väldigt komplex då många delar och olika plan i samhället påverkas samtidigt. Skolor och arbetsplatser gör sitt bästa i att hålla verksamheter igång, samtidigt med att följa dom direktiv som ändras hela tiden. De informerar och förbereder samtidigt för olika scenarion med en betydligt förvärrad situation. Här vill jag passa på att ge en stor eloge/applåd till alla som försöker ha samhället igång under dessa tider! Ända uppifrån de som styr och leder ner till de som verkställer och står bakom för att få det att snurra runt. ALLA är viktiga delar i kugghjulet! Utan varandra fungerar det inte. 

 

Jag tänker att där ligger ett stort ansvar hos var och en av oss att följa och hjälpas åt med dom rekommendationer som ges och göra det bästa vi kan. Hålla huvudet kallt, hjärtat varmt och händerna rena! Ta en dag i taget och är du hemma (framför allt en längre tid) är det viktigare än någonsin att ha rutiner, sysselsätta hjärnan och röra på sig. Det motverkar tristess och ångest. Håll även kontakt med nära och kära via sociala medier, facetime eller annat. Det är fysisk kontakt som ska undvikas genom att hålla avstånd - inte social kontakt! Var rädda om er och varandra! Det kommer en ny dag imorgon. Cyberkramar!