Jaa, vad ska en säga om det här med betyg? Det är ju något ofrånkomligt. Första gången killen fick sina betyg för ett år sen slutade med total kaos och sönderrivet papper. Efter det har han inte ens tittat på sina andra två tillfällen med betyg. Tjejen hade sitt första tillfälle med betyg nu inför jullovet. Magont och orolig som bara den. Men sen har hon överraskat! I det här inlägget kommer ni att få ta del av våra barns egna tankar kring betyg, som de ser på det idag - på jullovet:

 

Börjar med killens tankar:
Jobbigt att få betyg som baseras på vad du visar att du kan. Allt du egentligen kan visas inte i skolan. Det är tråkigt att jobba i skolan och ingen visar nog fullt ut allt den kan där. Inte för att man inte vill, utan det märks inte att man kan mer! För just det jag kan kanske inte tas med på prov och sånt. Och det kan ju vara lättare att göra i huvudet. Men gör man inte på papper syns det inte och räknas inte. Det är stressande att göra för att få betyg.

 

Det borde visa mer hur man är som människa, vad man tycker om och vad som är roligt. Man kanske inte behöver matte, svenska och så på jobbet sen. Då kanske det är annat man är bra på som behövs. Fast det syns inte i betygen att man är bra på och då kommer man inte ens på en intervju för jobb. Det betyder mycket för framtiden med betyg. Får man dåligt måste man nog göra om.

 

Betyg är inget som motiverar till att göra sitt bästa. Även om jag gjorde mitt bästa hjälper det inte. Sen kommer jag nog göra bättre. De kan inte säga nu för jag har inte gjort tillräckligt mycket (underlag för betyg). Ju mer jag håller på så kommer det mer så att jag kan få betyg. Det är jobbigare för mig innan jul och sommarlov. Terminerna är så långa och jag blir uttröttad, trött och utmattad. Det går så lång tid mellan loven på skolan. Lite bättre nu med mer raster.

 

Sen var det tjejens tankar: 

Först var jag orolig vad man skulle få och så. Sen insåg jag att jag bryr mig inte lika mycket. Det visar inte vem jag är och vad jag kan! Utan det visar bara det lärarna har gett mig utrymme att visa. Det visar bara ett litet område som t ex matte. Inte hur jag är omtänksam och är med kompisar och så. Nu är jag bara glad att jag blev godkänd, speciellt som jag har svårigheter.

 

Det kan vara viktigt med att få viss nivå på betyg om man vill ha ett speciellt jobb, men inte annars. Jag har inte bestsämt än vad jag ska bli. Får jag inte tillräckligt bra betyg som jag behöver får jag göra det bästa av situationen, komma på en lösning. Kanske gå om i skolan för bättre betyg eller fortsätta leta efter något roligare som jag kan göra och jobba med.

 

Jag trodde att jag skulle få sämre betyg. Kändes bra med det jag fick! Jag la för mycket energi och tid på att känna att jag är dålig, men det var jag i själva verket inte! (Där var nåt C och några D i praktiska ämnen (och i matte!) och resterande betyg var E i teoretiska ämnen. Ingen tvekan om att vår dotter är mer bildlig/konkret av sig. Där har vi hennes styrka!)

 

Min reflektion: Kan tycka att det finns en hel del klokskap och värdefulla insikter/åsikter i dessa tankar!