Vi får ett meddelande, om att det är snabba vändningar som behövs med en blankett som killen får hem från skolan samma dag. Vi ska skriva under och skicka tillbaka direkt. Okej. På kvällen kollar vi igenom papprena. Det är någon form av underlag till för mottagande gymnasieskola, då killen haft anpassad skolgång. Känns inte helt rätt ifyllt eller komplett, så ett snabbt och kort mail dras iväg med frågan om det är färdigifyllt? 

Samtidigt ber vi killen läsa igenom, då även han ska skriva på. Alltid kolla innan underskrift! Han läser noga, stannar upp. Tittar på mig och säger "Men, det här är ju fel". Han pekar på en av frågorna och det från skolan redan ikryssade svaret. "Okej" svarar jag och han fortsätter "Jag har ju haft hög frånvaro, inte låg". Exakt tänker jag, men säger "Tänker du det?" Han nickar och jag kommenterar att "Det tänker pappa och jag oxå." Killen tittar ned i papprena och fortsätter läsa igenom. Det dröjer inte länge innan han stannar upp igen. Ställer en del frågor om vad saker som står betyder, har han tolkat rätt? Sen konstaterar han, återigen, att det borde fyllas i på ett annat sätt enligt honom själv. Där fattas beskrivning av att han haft och hur han haft anpassningar/stöd. Killen uttrycker även att han velat att skolan borde kryssat i att han fortfarande kan komma ha kvar behovet av vissa insatser. Vilket dom inte gjort. 

 

När han läst igenom hela dokumentet frågar jag hur han tänker, hur vill han gå vidare? Han ber om att få en lapp och penna, som jag hämtar till honom. Omsorgsfullt och med eftertänksamhet sätter han sig och skriver ner tankar kring dokumentet. Det som han dagen efter vill ta upp med lärarna på skolan. Asså, stort! På eget initiativ vill han och tar han sig tid att förbereda hur han (själv) kan ta upp med lärarna om innehållet i papprena. Utan att vi föräldrar ber eller uppmanar honom till det. Däremot stöttar vi hans tanke då vi håller med om att där finns tveksamheter i hur blanketten fyllts i. Den som handlar om honom själv, sin skolsituation och sin framtid. Killen visar att han bryr sig och vill något.

På mailet som vi skickat iväg (som killen är ovetandes om) kommer ett svar. Syv (studie och yrkesvägledaren på skolan) kommer hämta information från arkivet som ska kompletteras till blanketten. Öh va?! Det var ju märkligt. Så vi ska skriva under ett papper som inte är helt ifyllt ännu. Å därmed godkänna för oss okänd information som ska gå iväg till mottagande skola? Vad är det för gång och rutin? Skumt! Men att för tillfället gör vi inget mer. Utan med respekt för killens tanke om att han vill ta upp om det han antecknat med lärarna så avvaktar vi. 

 

Dagen efter kommer. Vi känner en viss oro och nervositet i hur samtalet kommer gå för killen med lärarna. Våra erfarenheter av den här sortens samtal är inte dom bästa. Men att nu är det ju killen själv som lyfter det. Kan det göra skillnad? Svaret får jag genom några sms på dagen och senare på kvällen med samtal hemma. Killen upplevde att han bemöttes av irritation och att inte bli helt lyssnad till. Han fick även en förklaring (till varför dom inte nämnt hela bilden av hans skolsituation med frånvaro och anpassningar) att dom inte vill hindra hans utvecklig. Lärarna säger även vidare till honom att dom vill ge honom bästa möjligheterna och att han troligen inte kommer behöva extra hjälp på samma sätt i gymnasiet. Killens reaktion på den? Att han tror sig ha det behovet och att han inte fattar vad det farliga är med att fylla i 'rätt'/som det faktiskt har varit?! 

 

Det här blir verkligen snurrigt och märkligt! Vi vårdnadshavare får ett svar och killen ett helt annat, samt ett bemötande som kan diskuteras. Frågor som vilken inverkan denna blankett kommer ha och hur rutinen ser ut för överlämning till gymnasiet tornar upp sig. Hur kommer detta påverka killens förutsättningar och vad kan vi själva göra/påverka? 

Nu åker ett nytt mail iväg till killens lärare, syv och ansvarig biträdande rektor. Innehållande reflektioner och några tydliga/konkreta frågor. Vilken info har dom tänkt hämta från arkivet och skrev vi på ett icke färdigifyllt dokument? Hur tänker dom kring svaret som dom gav till killen? (Vem som helst med lite kunskap vet bättre än att uttrycka sig så! En kan undra om dom förstår vad det innebär i förhållningssätt och förutsättningar för killen?) En annan fråga blev hur rutinen ser ut för övergång mellan anpassad studiegång och gymnasium? Vad har vi att förvänta oss, vem gör vad och när? 

Svaret kommer någon dag senare. Blanketten är inte alls något som är nödvändigt att använda sig av. Å någon info från arkivet hämtas aldrig utan att elev och vårdnadshavare vet om/godkänner det. Vi ska ha full insyn i vad som sägs och görs! När det gäller rutinerna är det lite krångligt, men att i vårt fall vore det rimligast att enbart göra en muntlig överlämning med mottagande skola. Vad tror vi om det? (Lite kortfattat återberättad men ändå.) 

 

Alltså, jag vet inte om vi blev särskilt klokare av detta svar? Om vi känner oss mer trygga i hur överlämningen kommer gå till? Vilken bild dom kommer ge den mottagande skolan om behov, förutsättningar och historik som kan vara bra känna till? Det känns förvirrat och väldigt osäkert och otryggt! Vilken hänsyn kommer dom ta till killens egna tankar? Om hans framtid? Näe, undrar just hur det här kommer sluta/bli? Det finns endel motsättningar och tveksamheter i informationen vi får. Övergången kommer bli en utmaning, frågan nu är hur stor?