Het chilli, Carolina Reaper

Jo du! Hetare än hetast. Kolla in den här: 
 
 
För några år sen fick vi frön. Det var chillifrön, Carolina Reaper. Den hetaste av dom hetaste. Vi tog det som en kul utmaning. Om vi ens kunde få ett litet frö att bli till en planta, å sen även kunna få att det växte till sig chillifrukter att skörda. Vi trodde kanske aldrig riktigt att vi skulle lyckas. Det där lilla fröet vart en liten, liten planta med några få blad på nån centimeters höjd. Veckor gick och vi tappa nästan hoppet om att den skulle överleva. Men att det gjorde den! Den växte sig riktigt fin under sommaren och har gett oss ett dussintal frukter. En sensommardag plockade vi den först mogna chilin. På med handskar, dela upp små bitar och tog på en tandpetare in i munnen. För har en lovat att smaka om vi lyckades så har en! 

 
Kan säga att redan när den nudda läpparna och precis hann lägga sig på tungan började det hetta. Jag spotta snabbt ut den rakt över diskbänken! Men att det hjälpte inte. Den där lilla microbiten gav mig en riktig bränna. Asså fy bubblan vad det brann i munnen på mig! Jag tog fil och jag tog glass å höll mot tungan/läpparna, jag gjorde nån märklig dans och jag svor över att jag tagit den där chillin i min mun. Jag vart som en eldsprutande drake i säkert en kvart. Hua! Jag höll vad jag lova, men att näe! Den där Carolina Reaper, med sin höga placering på scoville-skalan, den kan någon annan få och äta av. Mannen min gjorde en flaska med chilli/tomatsås, den får han äta av själv! 

Så jaa, fin planta och härligt med så många frukter. Men att jag bjuder ut av dom som finns kvar, om nån vill ha på egen risk?! På riktigt, det finns kvar att skörda för den som vill prova på. 

Livet ticar på

Att vara anhörig och medmänniska, mitt i livets berg och dalbana.

RSS 2.0