Okej... den här veckan vart inte alls som jag önskade. Började med ett telefonsamtal i måndags som fick mig helt på fall i förtvivlan och förvirring. Andras oansvar och oärlighet sätter mig i klistret. Ogillas starkt! Varit smått förstörd i tre dagar och ringt en massa samtal för att försöka förstå vad som egentligen hänt. Kan säga att den här veckans chock och snurr bekräftar bara att den här kommunens ledning är INTE vad jag behöver! Tråkigt bara att det ’avslutas’ på det här sättet.

Jag ville gå till jobbet den här veckan å bara mysa och glädjas med barnen. Lite av det hann jag med idag i alla fall. För det här är en milstolpens dag. Sista dagen jag gick genom grinden från skolgården in till förskolan Vattentornet. Som jag lärt och utvecklats här! Ihop med underbara människor - stora som små, ingen nämnd ingen glömd. Vi har förundrats och fascinerats ihop och sannerligen berikat varandras liv. Vi har funnits där i kaos, glädje och tårar. Proffesionellt och privat. Som jag kan höra skratten vi delat och känna värmen från kramar jag fått. Många minnen finns där! 

Kom hem och vi gjorde fint för kvällen. God mat, god dryck och så BUBBLOR så klart! Det var den här familjen värd, vi har det inte så lätt inte... Som en av mina fina kollegor sa "varför är vi vissa familjer som får ta allt? Det är något hela tiden!" Jaaa, hur fasiken kan det drabba några av oss så mycket och hårt 'hela tiden'? Förstår inte!